Förberedelser för vintern

Den sista honungen är slungad. Drygt 30 kilo till väntar på att stelna tillräckligt för att fyllas på burkar. Etiketter är designade och ska beställas.

Bina är förberedda för vintern. I stället för den honung vi har tagit från dem har de fått sockerlösning att äta av i vinter. Vid sista slungningen togs alla ramar bort, förutom de tio som är i den understa, det vill säga yngelrummet. Efter slungningen fick alla kupor tillbaka en låda med utbyggda ramar att lägga sitt vinterfoder i. Sockret har de fått i speciella foderlådor, som ställs ovanpå kupan och som de sedan klättrar upp i underifrån och hämtar fodret.

På andra sidan av frigoliten, som bina klättrar på, är en öppning ner till lådan under.

Det enda återstående att göra i år är att kolla så att bina hämtar fodret och sedan ta bort foderlådorna och  lägga på locken för vintern. Därmed skulle även denna blogg kunna få vintervila, men det verkar ju vara en tråkig idé. I stället tänker jag ägna vintern åt att skriva om det år, som börjar för bina till våren, om varför jag är så fascinerad av dem och om vad jag vill göra annorlunda nästa biår.

Att leta efter drottningen

Hösten närmar sig och vi har mycket att göra med hus och trädgård. Och så bina då. Förra lördagen, det vill säga den 10 augusti, fick vi dela upp arbetet för att hinna med. Sambon gick upp och fortsatte med taket, där vi har bytt ut en del virke, medan jag fick hjälp med bina av en besökande vän. Med stor entusiasm, nyfikenhet och oräddhet hjälpte hon mig att gå igenom samhälle 1, för att förbereda det för invintring. Samhället står på tre lådor efter slungningen och vi gick igenom det uppifrån och ner. Tanken var att samla alla honungsramar i de två övre lådorna och göra den nedre lådan till yngelrum. Det första vi kunde notera var att de dragit in rejält med ny honung efter slungningen! Det här samhället var riktigt svagt i början av sommaren, men de har definitivt vuxit till sig ordentligt. Det oroande var dock att det fanns gott om yngel, men inte särskilt mycket stift. Det är viktigt att det finns tillräckligt med stift på sensommaren, eftersom de bin som flyger då kommer att dö på hösten och det är alltså de som föds sent som kommer att övervintra. Om det inte finns tillräckligt många bin som övervintrar klarar de inte av att hålla värmen, utan fryser ihjäl.

Så var det drottningen då. När vi hade gått igenom hela samhället hade vi inte hittat henne. Stiften vi sett och det faktum att bina inte hade dragit upp några viceceller tydde dock på att hon fanns där någonstans. Eftersom vi ville ha henne i understa lådan och lägga ett spärrgaller över var det bara att börja om. Nedersta lådan - ingen drottning. Andra lådan - ingen drottning. Vi hade hängt undan några ramar på en ställning bredvid, för att ha bättre utrymme när vi kollade i lådorna. På en ram satt det en stor klunga bin. Vi lyfte upp ramen och petade lite på bihögen och där var hon!

Så - drottning och ramar med yngel och stift i lådan längst ner, på med spärrgaller och sen två lådor med tämligen mycket honung över. Vi kommer att slunga igen i slutet av augusti. jag undrar hur mycket honung det blir då.

Ordlista tillagd

Eftersom många som inte själva håller på med biodling läser den här bloggen, har jag nu lagt till en ordlista. Den kommer utökas efterhand. Säg gärna till om det är något ord jag har missat att förklara. När en har kommit in i biodlandet är det lätt att glömma bort vad som var allmänkunskap innan och inte.

Ordlistan hittar du via fliken längst upp på startsidan. Eller här: Ordlista

Jaaa! Och ett stick.

Dagens bigenomgång började med att jag inte hittade min ena handske. Jag improviserade i stället med en nitrilhandske med en trädgårdshandske över. Jag har varit orolig för hur det har gått med samhälle två och med avläggaren, då tvåan fått en ny drottning efter att de inte accepterade den första och vi misstänkte äggläggande arbetsbi i avläggaren, så idag var jag jag lite nervös inför genomgången.

Vi började med avläggaren. När vi kollade drottningburen upptäckte vi att jag glömt att ta bort den lilla plastpluppen framför utgången, vilket innebar att drottning med följebin var kvar där inne. Jag öppnade försiktigt en glipa i buren. Inget ilsket surr, däremot strömmade bina dit för att hälsa på sin nya drottning. Jag öppnade helt och hon blev överöst av välkomnande bin. Då hon krupit ut lyfte jag buren, men den luktade uppenbarligen gott av drottningferomoner, för bina ville inte släppa tagen om den. I stället för att försöka skaka av dem släppte jag försiktigt ner buren mellan två ramar. Vi la på ett spärrgaller över den undre lådan, där drottningen var, och ställde den andra lådan över. Klart.

Så till samhälle två. De fick en ny drottning för fyra dagar sedan, genom sammanslagning med den tidigare avläggaren. Lådan med drottningen stod överst, med tidningspapper mellan den och nästa låda. Vi hade redan sett att de släpat ut en del papper genom flustret. Vi hittade drottningen krypande på en ram nästan genast. Bina var lugna och snälla. Vi förberedde för invintring genom att flytta alla yngelramar samt drottning till understa lådan och honungsramar till de två övre. Sedan la vi spärrgaller över den undre lådan också här. Sa jag att de var snälla? Justering: de var lugna tills jag började plocka med dem med handen jag hållit i drottningburen med. Tyvärr var det samma hand som jag inte hade en riktig bihandske på. Jag luktade tydligen fortfarande av avläggarens drottning och det var inte populärt. Ett bi bestämde sig för att sticka mig i pekfingret. Handsken var dock tillräcklig tjock för att gadden inte skulle fastna och efter lite aloe vera gelly kändes det inte längre.

Om invintring:
På vintern sitter bina tätt, tätt i ett klot, med drottningen innerst, för att hålla värmen. När det är riktigt kallt flyttar sig klotet bara någon millimeter om dagen. Därför är det viktigt att allt foder finns samlat, så att bina inte svälter. Eftersom bina sätter sig högst upp har vi förberett genom att flytta upp honungsramar, som vi sedan kommer att slunga. Dessa får de sedan tillbaka tomma i en låda, som de då kommer att få fylla med vinterfoder. Den undre lådan kommer så småningom, när alla nya bin krupit ut, att bli tom och eventuellt fyllas med lite mer honung, som de troligen kommer att ha kvar till våren.

Äggläggande arbetsbin och konstiga bölder

Idag fick vi då den nya drottningen. Avläggaren har i ett par dagar bara bestått av ramar med honung och vi oroade oss för vad det kunde få för konsekvenser. När vi kikade in kunde vi snabbt konstatera att kupan var bebodd och de höll på att samla mer honung dit. Den andra oron var att något arbetsbi skulle ha börjat lägga ägg. I kurslitteraturen står det att de i så fall kan vara mycket svårt att få bina att acceptera en ny drottning. Och - på kanten av en del celler satt det minsann små streck! Vi är inte alldeles övertygade om att det faktiskt är ägg, det skulle kunna vara vaxrester också. I vilket fall var det i så fall ägg, som inte börjat bli matade. Är det lika illa då, som om det är täckt puckelyngel?

För er som läser den här bloggen ock inte har så stor kunskap om biodling:
När drottningen lägger oparade ägg utvecklas dessa till drönare, dvs hannar. De kan alltså ses som kloner till henne, med exakt samma arvsmassa. De befruktade ägg hon lägger blir arbetsbin, honor. Arbetsbina hålls i vanliga fall sterila av de feromoner drottningen utsöndrar. Om en drottning är gammal och har svag doft (feromoner) eller om drottningen saknas, kan något eller några arbetsbin börja lägga obefruktade ägg. Eftersom detta alltid genererar drönare, som är större än arbetsbin och därför sticker ut något ur cellerna de ligger i, kallas sådana samhällen för puckelsamhällen.

Vi bestämde oss för att chansa. Eftersom vi hade tio utbyggda ramar efter slungningen satte vi sju av dessa i en ny låda och tillsatte där tre yngelramar från samhälle ett. Här hängde vi sedan in den nya drottningen i sin bur. Denna låda satte vi sedan under lådan med honungsramar. Så - en ny avläggare. Bara att hålla tummarna för att det går vägen.


Titten i samhälle ett gjorde mig dock lite orolig, då jag fick syn på några bin med en gul klump på bakkroppen. Jag har kollat igenom de tre biodlarböcker vi har, varav en bara handlar om sjukdomar, men inget som står passar in på detta. Vad är det som har hänt?

Att förvirra ilskna bin

Tänk att min sambo alltid (nåja, två gånger i alla fall) ringer när jag är på väg hem från jobbet och talar om att något är galet med bina. I måndags var de riktigt irriterade och surrade runt honom när han höll på med bilen. De drottninglösa bina i samhälle två var helt klart inte nöjda. Vi har beställt en ny, friparad, drottning, som ska anlända i slutet av veckan, men nu hade vi inte lust att vänta så länge.

Sambon hade läst på nätet när jag kom hem och hittat en metod, som vi bestämde oss för att prova. Vi började med att kika in i avläggaren; gott om bin, drottningen traskade runt på en ram och i densamma fanns det stift. Puh. Allt som det ska där i alla fall.

Sedan plockade vi av den kvarvarande skattlådan från samhälle två och gick igenom yngelrummet ordentligt. Inga nya viceceller sedan gårdagen, men inga stift någonstans heller. Ingen drottning. Därefter vred vi samhället 180 grader, la tidningspapper över och ställde dit avläggaren. Tanken är att bina då ska bli lagom förvirrade och lägga energi på att hitta hem, i stället för att vilja ha ihjäl sin nya drottning. Det tar dem också ett par dagar att tugga sig igenom tidningspappret och nå fram till henne. Livrem och hängslen.

Skattlådan ställde vi på avläggarens tidigare plats, så att dess flygbin bosätter sig där och vi kan ha den som grund för en ny avläggare när drottningen kommer. Ifall den inte är utrövad vid det laget. Troligen landar damen i brevlådan i morgon. Den spännande fortsättningen kommer inom kort...

Vår lilla bigård, efter förvirringsåtgärden.

Den första slungningen. Utan järntillskott.

Förra helgen hade vi planerat att slunga för första gången. När vi plockade fram den slunga vi köpte begagnad i våras upptäckte vi att innerkorgen var betydligt mer rostig än vi tidigare trott. Efter att ha skrubbat med både stålull och slipmaskin insåg vi att det var kört. Den skulle aldrig bli i livsmedelsdugligt skick.

Slutfix med korgen, här uppochnedvänd

Tur att jag har en kreativ och pysslig sambo. Där jag såg skräp såg han en grudstomme att bygga om. Så efter att ha klippt bort det rostiga nätet och bänt upp metallen på sidorna, som var än mer rostig inuti, hade han en grund att jobba med. En tur till Ikea och ett antal arbetstimmar senare hade han byggt ihop en fungerande ersättning. Total materialkostnad 240 kr, i stället för en ny rostfri bur för ca 3000. Dock ska den senare byggas om så att allt gammalt byts ut mot rostfritt. Detta gjorde dock att vi inte hann med någon slungning den helgen.











Så, i söndags var det äntligen dags. Bina hade haft lite väl lång tid på sig att fylla ramarna och hade tryckt in honung lite överallt. Översta lådan i båda samhällena var full och vi hämtade även en del ramar ur undre lådan och ut yngelrummet. Sammanlagt blev det 27 stycken ramar med täckt honung. Ramen på den övre bilden hade stått med lite för stort avstånd, så bina hade byggt ut den ordentligt. Den vägde hela 5 kg.

För er som bor i Uppsala så vet ni att det var en kanonvarm dag i söndags (28/7). Med stängda fönster och dörrar kändes det som att gå in i en vägg när man klev in i huset. Perfekt för slungning, alltså! Att se hur honungen bara fortsatte rinna ur slungan och få tömma kastrull efter kastrull med honung var en häftig känsla. När klockan närmade sig åtta på kvällen och vi hade tömt den sista kastrullen hade vi slungat ur 53 kg honung.

Det där drottningbytet

Förra veckan fick vi bin med posten; två drottningar med följebin. I fredags var det dags för dem att få var sitt samhälle, den ena i form av en avläggare och den andra genom att ersätta drottningen i samhälle två.

Så vi gjorde det enligt läroboken. Gjorde en avläggare från samhälle två, samt tog ut den gamla drottningen och nackade henne. Sedan väntade vi två timmar. Jag försökte se ifall bina från samhälle två betedde sig annorlunda när de inte hade drottningen kvar, men de fortsatte att flyga till och från kupan, som vanligt. Jag antar att det var då jag borde ha stannat upp och tänkt till. Att de fortsatte som innan torde ha inneburit att de inte hade upptäckt att drottningen saknades. Men jag var ivrig, så efter två timmar satte vi in burarna med drottningar i respektive samhälle.

Idag tittade vi till dem. I avläggaren såg vi henne nästan med en gång, märkningen lyste tydligt. Inga stift än så länge, dock.

I samhälle två möttes vi i stället av detta:

Två gånger letade vi igenom yngelrummet. Ingen drottning. Vi plockade bort alla drottningceller och bestämde oss för att gå igenom det om några dagar igen, för att vara säkra på att hon trots allt inte finns där.

Funderingar jag gärna får svar och reflektioner på av er som eventuellt vet:

• Ingen gång har bina i samhälle två, såvitt jag märkt, betett sig annorlunda. Från att jag tog bort gamla drottningen till idag har de bara fortsatt flyga på drag. Ingen oro, inget surr runt kupan. Hur länge brukar denna oro hålla i sig? Jag har förstås inte varit posterad framför kupan hela tiden. När de börjat dra upp nya drottningar, fortsätter de insamlandet som vanligt då?

• Om de nu inte har någon drottning, vilket verkar troligast, hur gör vi bäst då? Som jag förstår det är det för sent på året för att låta dem dra upp en ny själva, eftersom hon inte hinner para sig och bli äggläggande i tid. Detta ser jag i vilket fall inte som ett alternativ, eftersom vi ville köpa in en drottning till det här samhället på grund av att de har varit ilskna. Jag tänker att det finns två alternativ; 1) beställa en ny drottning och plocka bort drottningceller i väntan på henne, 2) slå ihop det med avläggaren genom att ställa den ovanpå yngelrummet med tidningspapper emellan. Det tråkiga blir då att vi förlorar avläggaren, men förutom det - vad finns det för fördelar och nackdelar?

Bin i grannens pool

Ojojoj, när det har hänt som mest har jag inte haft tid/ro att sätta mig och skriva. Jag tänker att jag skriver i efterhand i några inlägg framöver i stället.

Idag fick jag telefonsamtal från sambon på väg från jobbet. Han talade om att vi hade jobb att göra. "???!" Det visade sig att omkring 200 stycken av våra bin hade parkerat i grannens pool. De har ett poolskydd, som ligger på vattenytan, där det är perfekt för bina och sitta och dricka från kanten. Nu ville barnen bada. När jag kom hem hade de kastat ut bina och sambon stod och pustade rök på de kvarvarande.

Så vad göra? Sitt bästa för att erbjuda ett tillräckligt bra alternativ. Vi konstaterade snart att dammunderlag är svindyrt. I stället köpte vi presenningar på Jula, grävde upp en yta vid vår uppfart och la dit fem lager presenning och fyllde på med vatten. Längs kanten la vi cementblock, som vi hoppas att bina kan tänka sig att sitta på. Jag planterade dessutom ett par lavendelplantor precis bredvid. Nu är det bara att hålla tummarna för att damerna tycker att det här är ett bra val.

Katten var i alla fall nöjd med att få en stor vattenskål.

Ilskna bin och kanske en stucken drottning!

Idag var vi glada över skyddskläderna och framför allt för handskarna. Efter avslutat arbete hade vi åtminstone ett tiotal gaddar var, fastsittande i gummit i handskarna.

Vad som hände?

Vi började med att gå in i samhälle 1. De var i vanlig ordning lugna. De är få, står fortfarande på två lådor och fyller inte upp dessa. I drönarramen hade de byggt vanliga celler, som det var stift i, så de fick vara kvar. Kan bara konstatera att det inte blir så mycket av det samhället i år. Det gör oss dock ingenting. Att få honung är sekundärt, det är intresset för bina och viljan att inhysa pollinerare, som är huvudsyftet. Förhoppningen är att de i alla fall får växa till sig och kan invintras tillräckligt starkt för att bli bra nästa år.

Sen var det dags för samhälle 2. Vi har varit inne i båda samhällena vid två tillfällen sedan jag skrev senast och det är ingen tvekan om att det är skillnad på temperamentet mellan dem. Idag ville vi dessutom kolla igenom alla tre lådorna, eftersom vi inte tittat i den nedersta alls de två föregående gångerna. Vi använder rökpust, men bina reagerar knappt på den. Att pusta bort dem för att de inte ska komma i kläm när man vill sätta på en låda är bara att glömma. Pusten ger mest upphov till ett irriterat surr en stund. Jag inser nu att min första misstanke (se Instant läppförstoring) stämde, och det har blivit värre. Vi gick igenom hela samhället med bina surrande runt oss. Vi fick syn på drottningen och fångade in henne i en bur, som vi la åt sidan för att inte riskera att tappa bort henne. Det var gott om täckt yngel och även om de inte i nuläget helt fyller upp lådorna kommer de snart att göra det, så de fick en till skattlåda med fyra utbyggda och resten outbyggda ramar. När vi hade lagt på spärrgaller och en ny låda kom vi på att vi glömt bort att släppa tillbaka drottningen. Nåja, ingen skada skedd. Jag lyfte på dem igen och min sambo hämtade buren och öppnade den för att släppa ut henne. Men hon var stilla. Hon hade fått sällskap av några arbetsbin i buren (som har tillräckliga glipor för att arbetsbina ska kunna komma ut) och ett av dessa satt nu kvar på drottningens rygg. Hade det uppstressade abetsbiet stuckit henne? Drottningen rörde sig och vi kunde inte se någon skada på henne, så vi släppte ner henne i kupan igen. Vi får hålla koll på det samhället de närmaste dagarna och se om de beter sig viselöst. I vilket fall ska vi se till att beställa en parad drottning så snart det bara går. När de är så här ilskna nu så ser jag inte fram emot att ta ifrån dem honung.

Bättre ordning - eller "var är drottningen nu då?!"

När vi gick nybörjarkurs i biodling fick vi höra att ett vanligt nybörjarfel är att gå in i samhällena för ofta. "Det verkar ju dumt", tänkte jag. Nu har vi varit inne i samma samhälle tre dagar i rad. Varför? Brist på rutin och otillräcklig planering. Vi ville inte lämna samhället så halvdant, som det blev efter gårdagens miss.

Alltså, dagens uppdrag i samhälle 2; flytta upp ramar till skattlådan och se till att drottningen är i yngelrummet innan vi lägger dit spärrgallret.

Den korta sammanfattningen är att det gick bra. Vi flyttade upp fyra ramar med nektar och täckt yngel, varav två med ordentligt mycket drönaryngel. Vi har ett spärrgaller med ett hål i, så att drönarna kan krypa ut. Yngelrummet fick outbyggda mellanväggar som ersättning, så nu har bina lite nytt jobb. Drottningen hittade vi i nedersta lådan och fångade henne i en bur medan vi kollade igenom samhället. Vi hade lagt ett lock upp och ned och där la vi buren med drottningen. Ovanpå, på kanten av locket, ställde vi skattlådan. Misstaget kom när jag sen satte ner ramar i skattlådan. En ram kom åt buren, som öppnades, och när vi skulle släppa ut drottningen var hon inte kvar i buren. En stunds panik för min del. "Var är hon? Har jag mosat henne?!" Tur att jag har en lugn sambo, som bara konstaterade att hon troligen hade klättrat upp på en ram och att vi helt enkelt fick ta och leta reda på henne igen. På tredje ramen vi tittade på kröp hon omkring och blev då åter infångad och nedsläppt ovanpå yngelrummet. Jag kunde pusta ut. På med spärrgallret och på med skattlådan. Klart!

Samhälle 1 kikade vi bara ned i och konstaterade att de fortfarande inte fyller ut sin enda låda.

Dagens läxa - börja i tid!

Samhälle 2 började få ont om plats i sina två lådor och tanken var att de idag skulle få sin första skattlåda. Vi planerade hur vi skulle göra, fixade ordning lådor, redskap och pust. Slutligen gick vi ut med avsikt att kolla igenom samhället ordentligt i samband med utökningen. Tyvärr hade allting tagit längre tid än vi planerat och medan vi började titta på ramarna skymde det snabbt. Vi konstaterade att osäkerheten i att få syn på drottningen var för stor och i stället satte vi bara på en extra låda, utan spärrgaller mellan. Alltså kommer vi få gå igenom samhället och flytta upp ramar en annan dag. Nu har de i alla fall bättre plats.

Ommöblering

Det kändes som en bra idé att gå in i samhällena idag; både för att "kliva upp på hästen igen" efter mitt stick på läppen (som fortfarande är lite svullen och stel) igår och för att hjälpa samhälle 1 lite på traven. En titt i samhälle 1 visade att de hade två ramar med yngel och två med stift i. Vi kollade bara i övre lådan hos samhälle 2 och där fanns två ramar med täckta yngel, samt flera med stift i. Vi såg drottningarna i båda samhällena.

Samhälle 1 fick de två yngelramarna från samhälle 2, som i stället fick två nya utbyggda ramar. Vi passade också att ta ut den ram med döda bin i, som vi tidigare sett i samhälle 1.

Båda samhällena kändes lugna att arbeta med och tillsvidare ser jag gårdagens stick som en olycklig krock.

Instant läppförstoring

Idag såg det ut att vara bättre fart på samhälle 1 och när jag räknade var det 23 bin, som levererade pollen på tre minuter. Inte en jätteökning, men ändå en ökning. Vi funderar på att se ifall vi kan plocka en yngelram från samhälle två och stärka dem med.

Sedan skulle jag räkna vid samhälle två. Jag satte mig på huk vid sidan av kupan, i höjd med flustet. Ok, jag satt lite väl nära, men det har jag gjort förut, utan problem. Jag satt helt stilla och bara räknade. Då kom en liten rackare och flög rakt på min läpp och stack mig. Jag reste mig sakta och gick därifrån, men bisurret fortsatte omkring mig.  Då sticket hade gjort mig tårögd såg jag inte var det var, utan hörde det bara bakom mig. En vän mötte upp mig och konstaterade att den hade trasslat in sig i min fläta och såg ut att fortsätta krypa in i den. Hon hjälpte mig i alla fall att få bort biet och jag kunde gå in på toaletten och peta bort gadden. Fort på med aloe vera-gelly och sen en påse is att kyla med.

Ungefär så här nära satt jag, fast vid det andra samhället:

Så, hur ska jag tänka nu? Var jag klantig och satt alldeles för nära och får skylla mig själv? Tycker dock att det rimmar illa med de som säger att man på våren ska kunna hantera bin utan rökpust och skyddskläder, vilket jag dock inte gör. Var det en olyckshändelse, ett bi som råkade krocka med mig och blev skrämt? Eller ger den friparade drottningen för ilskna bin och bör bytas ut?

Dagens duckface:

Mer fart!

Var just och räknade pollenleverantörer till kuporna, klockan 13.45. Samhälle 1 hade 13 stycken på tre minuter även denna gång, samhälle 2 däremot hade avancerat till 50!

I fredags, 10 maj, var vi inne och tittade i kuporna för första gången. Första gången vi hanterade bin på egen hand och det gick lugnt och fint, jätteskönt! Så här blev resultatet:

Samhälle 1
Väldigt svagt samhälle. De satt på nio ramar, varav några var helt outbyggda. I en ram satt några döda, ihjälsvultna bin. Dock fanns det täckta yngel. Det enda vi gjorde var att sätta till en tionde, utbyggd, ram med lite pollen och honung från förra året. Vi såg drotttningen, som är gulmärkt och alltså från 2012.

Samhälle 2
Stor skillnad på mängd bin. Många bin kröp omkring i den övre låda jag satt dit, men det fanns inga ägg där. I nedre lådan fanns både yngel och stift och en hel del honung. Vi såg också drottningen där. Vi flyttade upp en ram med yngel och två foderramar, samt flyttade drönarramen till den övre lådan. Drönarramen är tredelad och var knappt halvbyggd med celler utan något innehåll. Vi tog bort cellerna i en av delarna för att komma i fas. Det sista vi gjorde var att flytta alla ramar i den nedre lådan till en ny EPS-låda, så att kupan nu är enhetlig.

Dagens pollenrapport

Klockan 9.40

Samhälle 1

13 pollenleverantörer på tre minuter.

Samhälle 2

1!? Jag fattar ingenting. Massor med bin som flyger ut och in, men jag såg bara ett enda med pollen.

Nu är de här - och myrorna hälsar välkomna.

I går hämtade vi dem. En regnig och småkall kväll, helt perfekt. Vi köpte två samhällen, som blivit besiktigade dagen innan, i fortsättning kallar jag dem "Samhälle 1" och "Samhälle 2". Båda satt på en låda.

Samhälle 1
Drottning byttes förra sommaren, till en buckfastdrottning med stamtavla. Drottningen syntes till vid besiktningen. Samhället sitter i en trälåda med nio ramar. Ingen drönaram är ditsatt. Samhället är tämligen svagt och behöver inte någon extra låda än. När jag gick ut på förmiddagen idag och tittade på det blev jag först orolig, då ett enda bi satt på flustret. Lite senare såg jag fler bin, som flög ut och in, men fortfarande få. Vädret är dock fuktigt och svalt.

Samhälle 2
Detta samhälle har en friparad drottning, som bina själva dragit fram. Samhället är mycket starkt. Det satt på en låda och när vi lyfte på locket var det fullt av bin som kröp överst och hade ont om plats. De har ett frigolitlock och hade gjort stora hål i detta och kröp omkring där också. Uppmaningen från säljaren var att utvidga snarast. Jag tog henne på orden och gjorde detta så fort vi kom hem med dem. De sitter dock på en trälåda med frigolitisolering ovanpå. Då det var mörkt och småregnigt när vi kom hem ställde jag bara en ny låda (åtta utbyggda ramar och två med nya vaxväggar) ovanpå täckbrädorna och tryckte fast en skumgummiremsa i glipan. Bina kröp snabbt upp i den nya lådan. Samhället har en tredelad drönarram, insatt 1 maj.

Att göra:

Samhälle 1
Detta samhälle tänkte jag låta vara ifred några dagar, då det är så svagt. Sedan är planen att flytta över ramarna i en ny tioramars frigolitlåda och då också tillsätta en drönarram.

Samhälle 2
Här är det lite mer akut, både beroende på storleken och på min kanske något förhastade åtgärd i går kväll. Drottningen är som sagt friparad, men eftersom hon verka fungera så bra tänker jag behålla henne tills vidare. Idag ska vi flytta ramarna i den gamla lådan till en ny, så att kupan blir mer enhetlig och tät. Samtidigt ska vi skära bort första delen ur drönarramen och flytta den till den övre lådan. Jag hade även tänkt byta lock, då det nuvarande är sönderätet. Jag hade beställt ett från Töreboda, men då jag idag gick igenom sakerna visade det sig att det saknades, så jag måste ringa dem senare.

Det första jag märkte när jag tittade på dem idag var att bänken de står på var alldeles full av myror. De hade uppenbarligen hittat ett riktigt sockerkalas! Jag tänkte lösa detta med att sätta burkar med vatten under bänkens fötter, men det visade sig att jag inte har några tillräckligt stora kärl hemma. Detta måste införskaffas. När jag åker och handlar senare idag tänkte jag fråga efter sådana plastlådor, som lösgodis levereras i.

Så, då är det väl bara att sätta igång!

Bänk med myror:

Nu börjar det!

I kväll ska vi hämta dem; två samhällen från en biodlare som bestämt sig för att sluta. Själv har jag drömt om att odla bin i drygt tio år, sedan jag gick en kurs på Ultuna med ett kortare inslag av biodling. Då bodde jag i lägenhet och hade ingen bil. Nu, sedan ett år tillbaka, bor jag i ett hus på landet och plötsligt är det möjligt!

Under vintern har jag och min sambo gått en kurs för nybörjare och nyligen har vi påbörjat en praktisk sommarkus. Tanken är att man går denna samtidigt som man börjar odla egna bin, för att kunna åka hem och utföra samma moment hemma, som på kurstillfället. Mycket lämpligt.

En sak jag har förstått är att det är viktigt att dokumentera sina förehavanden med bina; när man går in i kuporna, hur det ser ut, vad man gör. Min plan är att använda den här bloggen till detta. Så är du sugen på att följa mina första trevande försök att odla bin, läsa om första gången jag blir stucken, hur jag förtvivlat försöker hindra dem från att svärma, hur jag är nära att klämma ihjäl drottningen när jag ska färgmärka henne och andra mer eller mindre kloka utföranden... välkommen!