Den första slungningen. Utan järntillskott.

Förra helgen hade vi planerat att slunga för första gången. När vi plockade fram den slunga vi köpte begagnad i våras upptäckte vi att innerkorgen var betydligt mer rostig än vi tidigare trott. Efter att ha skrubbat med både stålull och slipmaskin insåg vi att det var kört. Den skulle aldrig bli i livsmedelsdugligt skick.

Slutfix med korgen, här uppochnedvänd

Tur att jag har en kreativ och pysslig sambo. Där jag såg skräp såg han en grudstomme att bygga om. Så efter att ha klippt bort det rostiga nätet och bänt upp metallen på sidorna, som var än mer rostig inuti, hade han en grund att jobba med. En tur till Ikea och ett antal arbetstimmar senare hade han byggt ihop en fungerande ersättning. Total materialkostnad 240 kr, i stället för en ny rostfri bur för ca 3000. Dock ska den senare byggas om så att allt gammalt byts ut mot rostfritt. Detta gjorde dock att vi inte hann med någon slungning den helgen.











Så, i söndags var det äntligen dags. Bina hade haft lite väl lång tid på sig att fylla ramarna och hade tryckt in honung lite överallt. Översta lådan i båda samhällena var full och vi hämtade även en del ramar ur undre lådan och ut yngelrummet. Sammanlagt blev det 27 stycken ramar med täckt honung. Ramen på den övre bilden hade stått med lite för stort avstånd, så bina hade byggt ut den ordentligt. Den vägde hela 5 kg.

För er som bor i Uppsala så vet ni att det var en kanonvarm dag i söndags (28/7). Med stängda fönster och dörrar kändes det som att gå in i en vägg när man klev in i huset. Perfekt för slungning, alltså! Att se hur honungen bara fortsatte rinna ur slungan och få tömma kastrull efter kastrull med honung var en häftig känsla. När klockan närmade sig åtta på kvällen och vi hade tömt den sista kastrullen hade vi slungat ur 53 kg honung.