Varning för hårinpackning!

När jag gjorde första kollen av samhället i år hade jag hjälp av en vän. När vi var klara och hade gått iväg från kuporna och tagit av oss skyddskläderna, visade det sig att ett bi hade följt efter oss. Biet flög rakt in i mitt hår, trasslade in sig och stack mig i huvudet. Vi gick in och min vän hjälpte mig att plocka bort gadden med en pincett.

En stund senare satt vi på trappan och drack kaffe. Då kommer ett annat bi och dyker rakt in i min väns hår. Jag lyckades dock trassla ut det lilla biet, som då flög vidare. Jag kom att tänka på att jag någon dag tidigare hade gjort en hårinpackning och att det kanske var den lukten som attraherade bina. När jag berättade detta sa min vän att hon gjort detsamma. Jag hämtade burken för att se vad den innehöll och min vän såg något paff ut när hon fick syn på den. Hon hade använt precis samma inpackning!

Jag hade förväntat mig att inpackningen skulle ha någon blommig doft, men huvudingredienserna visade sig vara avokadoolja och sheasmör. Uppenbarligen mumsigt för bina. I framtiden gäller det alltså att inte gå för nära kuporna när håret är nybehandlat.

Galna bin!

Den här tiden förra året hade vi inga bin än. En ruggig onsdag, den 8:e maj, hämtade vi två samhällen. Samhälle ett satt då på en låda med nio ramar. Ett riktigt svagt samhälle. Först nästan två månader senare, den 26:e juni, kunde vi sätta på en skattlåda. Då hade de alltså tre lådor; 30 ramar.

Samhälle två var starkare vid start. De fick dock både stärka upp samhälle ett och bygga en avläggare. Samhälle två gav mest honung, men dog tyvärr i vinter.

I år började bina flyga redan i början på mars, när solen låg på. Nu i april har jag sett dem dra in en helt otrolig mängd pollen. När jag för ett par dagar sedan gick in och kollade i samhället för första gången var det alldeles fullt med bin, pollen, honung och larver. Jag såg drottningen. Hon ska dock vara gulmärkt, men denna hade ingen märkning, så antingen har den skavts bort, eller så har bina själva bytt drottning utan att vi märkt det. Jag insåg att det redan nu var dags att ge dem en tredje låda, då de fått övervintra på två och dessa var alldeles fyllda.

Så idag, tre dagar senare, var det då dags. Jag öppnade samhället och började gå igenom det nedifrån och ställde över honungsramar i en ny låda, som jag sen skulle ställa överst. Alla ramar var fyllda med någonting, det fanns ingen plats alls för drottningen att lägga ägg. Så till övre lådan och vad hittar jag där om inte fullt med drottningceller! En del tomma, andra med larver i. Också här var alla celler fyllda med innehåll. Jag såg inte till drottningen, men det var så fullt med bin och hon är omärkt, så alldeles konstigt är det ju inte. Liten oro dock att hon ska ha förolyckats under de tre senaste dagarna.

En stunds förvirring. Vad gör jag nu? Att de börjat dra upp drottningceller när det inte finns något utrymme för äggläggning är ju inte konstigt. Viss risk finns ändå att hon är borta. I det senare fallet måste de dra upp en ny. Men om hon faktiskt finns där någonstans? Det är väldigt tidigt för att göra avläggare, men det är å andra sidan väldigt tidigt för ett överfullt samhälle på två lådor också. Nåväl, jag chansar! Sagt och gjort, jag flyttade tre ramar med yngel och påbörjade drottningceller till en ny låda och fyllde på med pollenramar, en honungsram, några utbyggda ramar och en gäng överskakade bin. Täppte till ingången ordentligt, så att bara ett bi åt gången kommer igenom. Sen fyllde jag på det ursprungliga samhället med utbyggda ramar och ett par nya mellanväggar. Sådär, nu har det något att jobba med. På med ett spärrgaller och skattlåda.

Är det bina eller jag som är galnast?

Förberedelser för vintern

Den sista honungen är slungad. Drygt 30 kilo till väntar på att stelna tillräckligt för att fyllas på burkar. Etiketter är designade och ska beställas.

Bina är förberedda för vintern. I stället för den honung vi har tagit från dem har de fått sockerlösning att äta av i vinter. Vid sista slungningen togs alla ramar bort, förutom de tio som är i den understa, det vill säga yngelrummet. Efter slungningen fick alla kupor tillbaka en låda med utbyggda ramar att lägga sitt vinterfoder i. Sockret har de fått i speciella foderlådor, som ställs ovanpå kupan och som de sedan klättrar upp i underifrån och hämtar fodret.

På andra sidan av frigoliten, som bina klättrar på, är en öppning ner till lådan under.

Det enda återstående att göra i år är att kolla så att bina hämtar fodret och sedan ta bort foderlådorna och  lägga på locken för vintern. Därmed skulle även denna blogg kunna få vintervila, men det verkar ju vara en tråkig idé. I stället tänker jag ägna vintern åt att skriva om det år, som börjar för bina till våren, om varför jag är så fascinerad av dem och om vad jag vill göra annorlunda nästa biår.

Att leta efter drottningen

Hösten närmar sig och vi har mycket att göra med hus och trädgård. Och så bina då. Förra lördagen, det vill säga den 10 augusti, fick vi dela upp arbetet för att hinna med. Sambon gick upp och fortsatte med taket, där vi har bytt ut en del virke, medan jag fick hjälp med bina av en besökande vän. Med stor entusiasm, nyfikenhet och oräddhet hjälpte hon mig att gå igenom samhälle 1, för att förbereda det för invintring. Samhället står på tre lådor efter slungningen och vi gick igenom det uppifrån och ner. Tanken var att samla alla honungsramar i de två övre lådorna och göra den nedre lådan till yngelrum. Det första vi kunde notera var att de dragit in rejält med ny honung efter slungningen! Det här samhället var riktigt svagt i början av sommaren, men de har definitivt vuxit till sig ordentligt. Det oroande var dock att det fanns gott om yngel, men inte särskilt mycket stift. Det är viktigt att det finns tillräckligt med stift på sensommaren, eftersom de bin som flyger då kommer att dö på hösten och det är alltså de som föds sent som kommer att övervintra. Om det inte finns tillräckligt många bin som övervintrar klarar de inte av att hålla värmen, utan fryser ihjäl.

Så var det drottningen då. När vi hade gått igenom hela samhället hade vi inte hittat henne. Stiften vi sett och det faktum att bina inte hade dragit upp några viceceller tydde dock på att hon fanns där någonstans. Eftersom vi ville ha henne i understa lådan och lägga ett spärrgaller över var det bara att börja om. Nedersta lådan - ingen drottning. Andra lådan - ingen drottning. Vi hade hängt undan några ramar på en ställning bredvid, för att ha bättre utrymme när vi kollade i lådorna. På en ram satt det en stor klunga bin. Vi lyfte upp ramen och petade lite på bihögen och där var hon!

Så - drottning och ramar med yngel och stift i lådan längst ner, på med spärrgaller och sen två lådor med tämligen mycket honung över. Vi kommer att slunga igen i slutet av augusti. jag undrar hur mycket honung det blir då.

Ordlista tillagd

Eftersom många som inte själva håller på med biodling läser den här bloggen, har jag nu lagt till en ordlista. Den kommer utökas efterhand. Säg gärna till om det är något ord jag har missat att förklara. När en har kommit in i biodlandet är det lätt att glömma bort vad som var allmänkunskap innan och inte.

Ordlistan hittar du via fliken längst upp på startsidan. Eller här: Ordlista

Jaaa! Och ett stick.

Dagens bigenomgång började med att jag inte hittade min ena handske. Jag improviserade i stället med en nitrilhandske med en trädgårdshandske över. Jag har varit orolig för hur det har gått med samhälle två och med avläggaren, då tvåan fått en ny drottning efter att de inte accepterade den första och vi misstänkte äggläggande arbetsbi i avläggaren, så idag var jag jag lite nervös inför genomgången.

Vi började med avläggaren. När vi kollade drottningburen upptäckte vi att jag glömt att ta bort den lilla plastpluppen framför utgången, vilket innebar att drottning med följebin var kvar där inne. Jag öppnade försiktigt en glipa i buren. Inget ilsket surr, däremot strömmade bina dit för att hälsa på sin nya drottning. Jag öppnade helt och hon blev överöst av välkomnande bin. Då hon krupit ut lyfte jag buren, men den luktade uppenbarligen gott av drottningferomoner, för bina ville inte släppa tagen om den. I stället för att försöka skaka av dem släppte jag försiktigt ner buren mellan två ramar. Vi la på ett spärrgaller över den undre lådan, där drottningen var, och ställde den andra lådan över. Klart.

Så till samhälle två. De fick en ny drottning för fyra dagar sedan, genom sammanslagning med den tidigare avläggaren. Lådan med drottningen stod överst, med tidningspapper mellan den och nästa låda. Vi hade redan sett att de släpat ut en del papper genom flustret. Vi hittade drottningen krypande på en ram nästan genast. Bina var lugna och snälla. Vi förberedde för invintring genom att flytta alla yngelramar samt drottning till understa lådan och honungsramar till de två övre. Sedan la vi spärrgaller över den undre lådan också här. Sa jag att de var snälla? Justering: de var lugna tills jag började plocka med dem med handen jag hållit i drottningburen med. Tyvärr var det samma hand som jag inte hade en riktig bihandske på. Jag luktade tydligen fortfarande av avläggarens drottning och det var inte populärt. Ett bi bestämde sig för att sticka mig i pekfingret. Handsken var dock tillräcklig tjock för att gadden inte skulle fastna och efter lite aloe vera gelly kändes det inte längre.

Om invintring:
På vintern sitter bina tätt, tätt i ett klot, med drottningen innerst, för att hålla värmen. När det är riktigt kallt flyttar sig klotet bara någon millimeter om dagen. Därför är det viktigt att allt foder finns samlat, så att bina inte svälter. Eftersom bina sätter sig högst upp har vi förberett genom att flytta upp honungsramar, som vi sedan kommer att slunga. Dessa får de sedan tillbaka tomma i en låda, som de då kommer att få fylla med vinterfoder. Den undre lådan kommer så småningom, när alla nya bin krupit ut, att bli tom och eventuellt fyllas med lite mer honung, som de troligen kommer att ha kvar till våren.

Äggläggande arbetsbin och konstiga bölder

Idag fick vi då den nya drottningen. Avläggaren har i ett par dagar bara bestått av ramar med honung och vi oroade oss för vad det kunde få för konsekvenser. När vi kikade in kunde vi snabbt konstatera att kupan var bebodd och de höll på att samla mer honung dit. Den andra oron var att något arbetsbi skulle ha börjat lägga ägg. I kurslitteraturen står det att de i så fall kan vara mycket svårt att få bina att acceptera en ny drottning. Och - på kanten av en del celler satt det minsann små streck! Vi är inte alldeles övertygade om att det faktiskt är ägg, det skulle kunna vara vaxrester också. I vilket fall var det i så fall ägg, som inte börjat bli matade. Är det lika illa då, som om det är täckt puckelyngel?

För er som läser den här bloggen ock inte har så stor kunskap om biodling:
När drottningen lägger oparade ägg utvecklas dessa till drönare, dvs hannar. De kan alltså ses som kloner till henne, med exakt samma arvsmassa. De befruktade ägg hon lägger blir arbetsbin, honor. Arbetsbina hålls i vanliga fall sterila av de feromoner drottningen utsöndrar. Om en drottning är gammal och har svag doft (feromoner) eller om drottningen saknas, kan något eller några arbetsbin börja lägga obefruktade ägg. Eftersom detta alltid genererar drönare, som är större än arbetsbin och därför sticker ut något ur cellerna de ligger i, kallas sådana samhällen för puckelsamhällen.

Vi bestämde oss för att chansa. Eftersom vi hade tio utbyggda ramar efter slungningen satte vi sju av dessa i en ny låda och tillsatte där tre yngelramar från samhälle ett. Här hängde vi sedan in den nya drottningen i sin bur. Denna låda satte vi sedan under lådan med honungsramar. Så - en ny avläggare. Bara att hålla tummarna för att det går vägen.


Titten i samhälle ett gjorde mig dock lite orolig, då jag fick syn på några bin med en gul klump på bakkroppen. Jag har kollat igenom de tre biodlarböcker vi har, varav en bara handlar om sjukdomar, men inget som står passar in på detta. Vad är det som har hänt?